Tog mig ut på en promenad efter jobbet. Var kallt, blåsigt och snöigt.
Men fick lite motion i alla fall.
Har tagit ledigt i morgon, tänkte komma ut tidigt och jogga. Men såg att det ska bli riktigt kallt....

Är lite irreterad på min dator som inte går att komma ut på nätet med.
Men laddar mitt aktivitetsarmband i alla fall. Allt annat fungerar ju med WI-FI här inne.
Ja Ja! Överlever nog trots allt.

Jag känner mig lite stolt som inte varit inne på Facebook sen i måndags fm. Kände bara se om jag klarar av att inte leva hela tiden där.
Än så länge så har jag inte ens varit sugen på att logga in.

Inte klokt vad tiden rinner iväg.
Hinner knappt något mer än att jobba, äta och sova.
Skulle behöva fler timmar per dygn!

Har funderat en del den sista tiden på varför man inte lever här och nu istället för att skjuta upp livet hela tiden.....

Känner att mycket håller på att ta över och jag börjar få svårt att komma ihåg saker. Måste försöka rycka upp mig och få lite gjort.

Komma i form och gå ner i vikt har ju inte gått så bra, orken och karaktären har varit borta som vanligt. Men det kommer ju en ny dag och ny vecka i morgon med nya möjligheter.

Nu har jag tagit mig ut två ggr i veckan vid fyra på morgonen. Så skönt att ha det gjort tidigt.
Fast nu är jag ganska seg och ska försöka sova då vi ska åka och fira midsommar i morgon.
Så då gäller det att hinna packa och jogga före. Vi har bestämt att vi åker och handlar mat på vägen.
Tyvärr så har karaktären för godis inte varit lika bra som löpningen.
Men det är bara att kämpa vidare.

Dagarna går så fort att jag inte hinner att göra vad jag borde.
Idag kom jag hem och satte mig i soffan och satt där tills nyligen.
Fick ångest och ska nu ställa klockan på 04.00 och ge mig ut och jogga då så jag inte fastnar i morgon igen. Så nu gäller det att somna fort...

Funderar på om jag fått en 50 års kris?
Börjar tycka att livet är fruktansvärt tråkigt och jag har inget att se fram mot.
Slutade tidigt i kväll och insåg då att jag har inget liv och orkar inte heller ha det.
Mitt liv har verkligen inte blivit vad jag velat. Det jag är riktigt lycklig över är mina barn.
Men förövrigt så har det inte blivit något bra. Kommer nog alltid sakna tillhörigheten med någon annan. Vill ha en trygghet och någon som tycker om mig massa.
Jag undrar om jag kommer få uppleva det någon gång.
Ibland känns det som min särbo skäms för mig. Och det känner jag är jobbigt. Tror det tar död på känslorna tillslut av att aldrig känna sig som nr ett.
Jaja! Så här blir det när man sitter ensam en fredagskväll. Men i morgon är det nog bättre igen.

Ligger i soffan och funderar på livet.
Frågan är om jag någon gång kommer att känna mig riktigt lycklig och saker och ting kommer kännas självklara.
Är fruktansvärt trött och ögonen hänger på trekvart.
Börjar fundera på om jag har en 50 års kris. Undrar vad meningen är med livet. Är det meningen att jag ska leva själv hela livet? Samtidigt vet jag inte om jag skulle klara att bo ihop då jag bott så gott som själv hela livet. Kommer jag någonsin känna riktig samhörighet med någon eller är ödet att jag aldrig ska det. Frågan är om man dödar förhållandet med att aldrig ge allt utan alltid stå tillbaka för någon eller något annat. Kommer jag bli lycklig någonsin eller är jag dömd till att se till alla andra bara.
Känner mig ledsen över vad mitt liv blivit.
Men i morgon går jag upp och klistrar på ett leende och fortsätter och fortsätter. ....

Idag är en dag som bara känns väldigt jobbig. Trött och seg och ätit massa onyttigt.
Funderar på livet och undrar om jag börjar få lite åldersnoja. För jag känner att man kanske borde försöka göra något med livet. Inte bara jobba och sen vänta på helgen. Och när helgen kommer är man så trött att man inte orkar göra något mer än nödvändigt. Känns som livet rinner iväg och inget händer.

Gick hem lite tidigare från jobbet för att få undan lite. Har varit så trött och sliten ett tag.
Tog och vilade ett tag och gick sen ut och joggade och idag svarade kroppen och det blev strax över milen. Så härligt och jag blir så glad när det stämmer.